Skiljerelä

Konsten att koppla ihop och hålla isär batteribankar!

Det finns lämpliga speciella relän för hopkoppling av batteribankar. Tanken är att man skall kunna ha två helt separata batteribankar; en för start av motorn och en för förbrukning. Genom att man separerat dem riskerar man inte att startbatteriet dras ur av t.ex en glömd lampa eller ivrigt musikspelande i viken. Det är ju svårt att knuffa igång båtar om batteriet tagit slut, så det är en bra trygghet att ha ett batteri som man vet kommer kunna starta motorn, även om de övriga batterierna blivit lite för hårt ansträngda.

Även om batteribankarna skall vara separerade vill vi ju kunna ladda dem med en enda generator. Då måste vi alltså trots allt koppla ihop batterierna, just vid laddning. Då är ett skiljerelä alldeles utmärkt. Dessa relän har ofta inbyggd elektronik som känner av batteriets polspänning. Om den är t.ex 13,5V (som inte ens ett fulladdat batteri uppnår av sig själv) aktiveras relät, eftersom det förstår att generatorladdning nu måste finnas.

Laddare/generator laddar med runt 13,7V i underhållsladdning. Om batterispänningen understiger t.ex 13,0V tyder det alltså på att laddningen avbrutits, och relät släpper och kopplar isär batteribankarna igen. Bra grej!

Separatordioder

En diod är ju elektricitetens motsvarighet till backventil. Man kan tänka sig att koppla generatorn till batterierna via var sin diod. På så vis kan ju generatorn trycka ström in i batterierna, men strömmen kan inte rinna baklänges från ett batteri till det andra. Fiffig tanke, men…

Undvik de batteriseparatorer som finns, med två dioder. Vanliga dioder har ju ett framspänningsfall på runt 0,7 V. Detta gör att 0,7 V försvinner över dioden, och mindre än den tänkta laddspänningen 14,3V kommer fram till batterierna. Det är ju förödande att tappa 0,7 V i laddkretsen, samtidigt som vi jagar mycket mindre spänningsfall än det genom att lägga arbete och pengar på grova kablar och fint klämda anslutningar!

Då sker knappt nån laddning alls, eftersom det inte kan flytta någon nämnvärd laddström vid så lite skillnad mellan generatorn och batteriet!
En förutsättning för att det skall funka med diod-separator är alltså att generatorn kan ”ställas upp” 0,7 V extra, vilket inte är helt lätt, om ens möjligt, på de flesta generatorer. Några lite ”lyxigare” generatorer har en separat tunn avkänningsledning som går från generatorn direkt till batteriet. Då kan generatorn med en ”inbyggd voltmeter” mäta vad som kommer fram till batteriet, och själv justera upp så att rätt spänning når batteriet. Då går det förstås bra att använda separatordioder, men det är inte särskilt vanligt med sådana generatorer.

Det finns numera även separatorer med s.k FET (Field Effect Transistor).
FET-transistorer har betydligt mindre spänningsfall än dioder, även om man inte kommer ner till noll.

Både dioder och FET är s.k halvledare. De kan tänkas vara känsliga för spänningsspikar, exempelvis från ett åskväder, och blir då antingen utslagna eller kortslutna.

Kör relä, av rätt typ (inte den i vänstra bilden alltså (för litet), om vi talar skiljerelä)!

Lär dig mer om hur ett relä fungerar här.