Landström & Korrosion

Det finns flera olika anledningar till korrosionsproblem, dvs att metaller på båten förtärs och förstörs. Detta kan förstöra om både propeller, drev, rigg och mycket annat ombord.
Vid landströmsanslutning kan vi ofta råka ut för stora problem, som i värsta fall upptäcks för sent! Vad vi talar om är galvanisk korrosion, vilket leder till att material i t.ex propeller, drev eller roder förtärs och förstörs. Vid stora problem kan en hel propeller totalt försvinna på ett par veckor!
På kursen "Tag kommandot över ditt elsystem" går vi igenom detta område.

För att galvaniska strömmar skall kunna uppstå krävs att två förutsättningar är uppfyllda:

  1. Båtens nolla, dvs minuspol på batteribanken, är ansluten till landströmssystemets, 230V, skyddsjord (gulgrön).
  2. En spänningsskillnad (potentialskillnad) finns mellan båtens 230V jord, vid anslutningen mot land, och transformatorstationens jord. Detta kan ha flera orsaker, ofta markens resistans som ger upphov till potentialskillnader då okontrollerade strömmar flyter i marken. Elstationen ligger ofta en bra bit bort (km eller mil), och potentialskillnaderna kan bli avsevärda; 20-50V är uppmätta vanliga värden. Detta kan förstås skilja från en hamn till en annan, helt beroende på förhållandena.

Fall 2 är omöjligt för oss att påverka. Fall 1 uppstår ofta utan att vi som båtägare tänker på det. Några exempel:

  • Du har en äldre laddare, som saknar sk galvanisk isolation, vilket kan innebära att svarta laddsladden är kopplad till laddarens hölje, dvs till skyddsjord.
  • Varmvattenberedare med landströmsanslutning. Höljet på beredaren är anslutet till skyddsjord, och oftast då även anslutningarna, som i sin tur är kopplade till motorns kylvattensystem för att få gångvärme till vattnet. Om inte annat är beredaren och motorn ihopkopplade via vattnet som cirkulerar mellan dem. Motorn är i sin tur så gott som alltid kopplad till batteriets minussida.

Om förutsättningar ovan uppfylls kommer den metall som är minst ädel att brytas ned först, därefter material som är mer ädelt. Zink är en oädel metall, som vi kan montera i närheten av det vi vill skydda. Vi offrar zinken, för att rädda propellern. Därför kallas dessa ofta för offeranoder eller zinkanoder. Om zinken helt försvinner kommer angreppen att gå vidare till drev (aluminium), järnköl, genomföringar och slutligen blykölen.

Av de två fallen ovan är det enbart Fall 1 som vi själva kan påverka.
Vi behöver alltså bryta jordkretsen mellan båten och landströmskontakten.

Det kan ske på ett antal olika sätt, varav de flesta inte är förenliga med de direktiv som finns. Att helt enkelt bara ta bort inkommande skyddsjordsanslutning är absolut inte vare sig lämpligt eller tillåtet, då personskyddet äventyras.

Några tänkbara alternativ:

  • Montera en isolationstransformator. Relativt dyr och tung, men det eliminerar nästan alla typer av korrosionsproblem i samband med landström.
  • Montera sk Zink-saver, två motriktade dioder. Måttligt effektiv, och bara upp till potentialskillnader upp till ca 0,7V, alltså inte i närheten av de 20-50V ovan.
  • Det går att bryta jordkabeln och ha egen jordplatta, t.ex en kopparplat med ett par dm2 yta, ned mot vattnet.
    Det är dock inte tillåtet enligt reglerna. Ett problem med detta är också att båten helt kommer sakna skyddsjord när den står på land. Stor säkerhetsrisk!
  • Inkommande 230 V skyddsjord hålls separerad ifrån båtens jord (12V minussidan). Inte heller OK enligt reglerna.

Svårt att göra rätt alltså. Ju större installation du har, desto svårare och mer omfattande blir det också att överblicka alla möjliga kopplingar. Moderna båtar har ju ofta både varmvatten, vattenburen ruffvärme, kylskåp med sjövattenkylning och så vidare.

Det finns även andra fall av galvanisk korrosion, t.ex mellan båtar som ligger med landström i närheten av varandra. På kursen "Tag kommandot över ditt elsystem" går vi igenom problemen med korrosion tydligt och noga.